The end of a love story

Snipp snapp snut, så var New York sagan slut. Imorgon sitter jag på ett plan till Sverige, glad över att snart få återse älskade vänner och familj och  ledsen över att mitt livs bästa termin har nått sitt slut. New York alltså, vilken stad. Vilket liv. Det finns så mycket som jag kommer sakna. Till exempel:

• Att vakna upp varje morgon och från sängen se solen gå upp över Empire State Building.
• Att gå till köket och mötas av Rigmors lappar “God morgon! Det finns kaffe, Ha en fin dag”
• Att höra “Good morning Malina, Have a great day!” av vår snälla doorman varje morgon innan jobbet.
• Att gå längs New Yorks gator, mötas av leende människor, upptäcka nya ställen och bli överväldigad över allt fantastiskt som finns i den här staden.
• Att dricka kaffe i FN kafeterian och tjuvlyssna på diplomaternas samtal vid borden bredvid.
• Att äta lunch på UNICEF med Hannah, Dalia eller Amelie.
• Att gå på flotta mottagningar och låtsas att jag kan massa saker som jag inte kan.
• Att köpa reese’s i kiosken på jobbet och småprata med killen från Yemen som jobbar där
• Att sitta på FN möten och bli rädda-världen-peppad.
• Att vara en del av Apostles Church NYC, denna fantastiska församling av kärleksfulla människor.

Och ja, så här skulle jag kunna fortsätta i all evighet, men det ska jag inte göra. Istället kan jag berättar att NY äventyrets slut även innebär att den här bloggen tackar och bockar för sig (i alla fall tills nästa gång jag ger mig iväg igen)  Så tack för att ni läste. It’s been a pleasure.